Deathclock del 5
Det var längesen jag skrev på min berättelse, det är på grund av skrivkramp, men nu är del 5 klar i alla fall - Läs och njut!
Copyright till Kouta Hirano för allt inom Hellsing och Copyright till Stephenie Meyer för allt inom Twilight-serien
Del 5.
Den mörke lyfter upp handen i huvudhöjd och tittar mot Carlisle.
– I believe this belongs to you säger han och kastar bollen mot Carlisle som fångar den med handen och tackar han.
– I’m Laurent and this is Victoria and James.
– I’m Carlisle and this is my family.
– And they are? Frågar han och pekar mot oss.
– My name is Alucard and this is my sister – Ceres Isabelle.
- I know you, you are the ones from the house. I see the girl is still alive, does it mean she’s a vampire? Frågar James medans han tittar intensivt på min syster.
- She’s not a weakling like you are, yes I turned her into a vampire if you were about to ask.
- I see…. Mitt i så bryter Laurent diskussionen.
– I think it’s time for us to leave. Han tar tag i James och dom 3 går mot skogen igen. Efter när dom har gått så blir allt tyst, åskan har försvunnit lika snabbt som det kom.
– Okay, the game is over for now! Ropar Carlisle. Dom börjar vandra upp mot deras hus när Carlisle vänder sig om och frågar:
- Want to join us?
– No thanks, we got other things to do. Han ler mot oss och vänder sig om och börjar gå mot sitt hus.
– Vi får nog hålla koll på den där Laurent och hans lilla gäng. Min syster nickar instämmande. Vi går mot våran bil och sätter oss och kör iväg mot vårat ställe i Forks.
– Om du har levt i 600 år, hur lyckades du hålla det hemligt och varför var du ens i våran familj? Jag ger en snabb blick på min frågande syster innan jag svarar.
– För det första, min ”chef” ville att jag skulle bo hos er av någon anledning som jag än inte har förstått. För det andra, jag kan kontrollera mig rätt bra men det har varit nära jag har avslöjat mig vid vissa tillfällen.
– Har du haft någon tanke på att…. Döda oss?
– I början var det svårt att hålla tillbaka, men senare har det varit lättare.
– Men, vi har ju kort på dig är du är mindre och alla dessa minnen.
- Jag har… planterat in dom minnena och korten är konstgjorda, men för sjutton berätta inget utav detta för våra föräldrar.
– Jag lovar, men varför kallar du dom ”våra” föräldrar?
– Jag ser dom som mina föräldrar efter all tid jag har varit med dom. Moa sitter och berättar gamla minnen och vi båda skrattar. Till slut är vi framme vid vårat ställe, jag parkerar bilen och vi båda går ut och in i huset där vi nu bor. Jag tar upp en ryggsäck jag hade med mig och tar upp en bok och kastar den mot min syster, som tar den med en hand.
– Vad är detta?
– Det är en bok Nosferatu och vampyrer, du kanske lär dig något av det. Hon bläddrar i boken tills hon börjar läsa i den. Jag sätter mig vid en stol som står vid ett fönster, jag blickar ut mot gatan utanför. Det har börjat regna igen, jag ser en person som går förbi som ser bekant ut. Efter en timme eller mer så går jag ifrån fönstret och sätter på TV:n. Moa sitter fortfarande och läser boken jag gav henne.
– Är det intressant? Frågar jag henne, det enda jag får ur henne är ett mumlande. Jag bara suckar och fortsätter att titta på TV:n. Vi har inget behov av att sova så vi sitter där hela natten. I gryningen så har Moa läst klart boken, snabbare än hon brukar. Ute har det slutat att regna och solen skiner in genom ett av fönstren.
– Vi tål solljus? Hör jag Moa fråga.
– Ja, myterna och filmerna har oftast fel om såna här saker.
– Är det samma sak med kors, vigvatten och påle genom hjärtat?
– Kors och vigvatten är falskt, påle är väl delvis sant, vi dör inte av det men blir paralyserade av det, så se upp för det. Vi både nu sitter framför TV:n och tittar tills det knackar på våran dörr.
Copyright till Kouta Hirano för allt inom Hellsing och Copyright till Stephenie Meyer för allt inom Twilight-serien
Del 5.
Den mörke lyfter upp handen i huvudhöjd och tittar mot Carlisle.
– I believe this belongs to you säger han och kastar bollen mot Carlisle som fångar den med handen och tackar han.
– I’m Laurent and this is Victoria and James.
– I’m Carlisle and this is my family.
– And they are? Frågar han och pekar mot oss.
– My name is Alucard and this is my sister – Ceres Isabelle.
- I know you, you are the ones from the house. I see the girl is still alive, does it mean she’s a vampire? Frågar James medans han tittar intensivt på min syster.
- She’s not a weakling like you are, yes I turned her into a vampire if you were about to ask.
- I see…. Mitt i så bryter Laurent diskussionen.
– I think it’s time for us to leave. Han tar tag i James och dom 3 går mot skogen igen. Efter när dom har gått så blir allt tyst, åskan har försvunnit lika snabbt som det kom.
– Okay, the game is over for now! Ropar Carlisle. Dom börjar vandra upp mot deras hus när Carlisle vänder sig om och frågar:
- Want to join us?
– No thanks, we got other things to do. Han ler mot oss och vänder sig om och börjar gå mot sitt hus.
– Vi får nog hålla koll på den där Laurent och hans lilla gäng. Min syster nickar instämmande. Vi går mot våran bil och sätter oss och kör iväg mot vårat ställe i Forks.
– Om du har levt i 600 år, hur lyckades du hålla det hemligt och varför var du ens i våran familj? Jag ger en snabb blick på min frågande syster innan jag svarar.
– För det första, min ”chef” ville att jag skulle bo hos er av någon anledning som jag än inte har förstått. För det andra, jag kan kontrollera mig rätt bra men det har varit nära jag har avslöjat mig vid vissa tillfällen.
– Har du haft någon tanke på att…. Döda oss?
– I början var det svårt att hålla tillbaka, men senare har det varit lättare.
– Men, vi har ju kort på dig är du är mindre och alla dessa minnen.
- Jag har… planterat in dom minnena och korten är konstgjorda, men för sjutton berätta inget utav detta för våra föräldrar.
– Jag lovar, men varför kallar du dom ”våra” föräldrar?
– Jag ser dom som mina föräldrar efter all tid jag har varit med dom. Moa sitter och berättar gamla minnen och vi båda skrattar. Till slut är vi framme vid vårat ställe, jag parkerar bilen och vi båda går ut och in i huset där vi nu bor. Jag tar upp en ryggsäck jag hade med mig och tar upp en bok och kastar den mot min syster, som tar den med en hand.
– Vad är detta?
– Det är en bok Nosferatu och vampyrer, du kanske lär dig något av det. Hon bläddrar i boken tills hon börjar läsa i den. Jag sätter mig vid en stol som står vid ett fönster, jag blickar ut mot gatan utanför. Det har börjat regna igen, jag ser en person som går förbi som ser bekant ut. Efter en timme eller mer så går jag ifrån fönstret och sätter på TV:n. Moa sitter fortfarande och läser boken jag gav henne.
– Är det intressant? Frågar jag henne, det enda jag får ur henne är ett mumlande. Jag bara suckar och fortsätter att titta på TV:n. Vi har inget behov av att sova så vi sitter där hela natten. I gryningen så har Moa läst klart boken, snabbare än hon brukar. Ute har det slutat att regna och solen skiner in genom ett av fönstren.
– Vi tål solljus? Hör jag Moa fråga.
– Ja, myterna och filmerna har oftast fel om såna här saker.
– Är det samma sak med kors, vigvatten och påle genom hjärtat?
– Kors och vigvatten är falskt, påle är väl delvis sant, vi dör inte av det men blir paralyserade av det, så se upp för det. Vi både nu sitter framför TV:n och tittar tills det knackar på våran dörr.
