...
Till er som har dålig kritik mot mig och min berättelse, var snäll att visa din sanna identitet istället för att vara anonym. Jag tar gärna emot kritik, men ni får gärna visa er identitet istället för att vara anonym. Att jag svärtar ner Alucards rykte och namn, tror jag inte på. Detta är en berättelse som bara har likheter med honom, med namn, utseende och något ur hans personlighet. Men som alla andra som gillar Hellsing, borde fatta att riktiga Alucard inte kommer skadas av en ynka berättelse. Och jag skriver fan om vad jag vill, fritt land. Ursäkta mitt språk.
Deathclock.
Nu kommer min tredje del av min berättelse - Deathclock. Copyright till Kouta Hirano för Alucard och allt inom Hellsing och Copyright till Stephenie Meyer för allt inom Twilight.
Del 3
Skyltar, träd och olika hus passerar utanför vindrutan.
– Vart är vi på väg? Moa tittar på mig med en trött blick
- Ett ställe vid namn Forks, en ort utanför Port Angeles.
– Varför ska vi dit?
– Ett ärende jag har där svarar jag med en frustration i min röst. Vi åker sen i en tystnad tills Moa får syn på en massa poliser och någon journalist.
– Vad är det som har hänt där? Frågar hon mig medans hon tittar mot dom.
– Vet inte, men det känns inte bra. Jag stannar bilen och går ut med Moa i hälarna. Vi ställer oss nära polistejpen för att få se vad som står på. Jag får syn på en polis och ropar:
- What have happened here?
- Someone have taken hostage in the building svarade polisen. Vi går mot baksidan av huset och ser att ingen polis är där.
– Du stannar här, gå ingenstans uppmanar jag henne.
– Ja, ja svarar hon irriterat. Jag ser om bakdörren är låst och får veta att den inte är det och går in. Vad jag inte vet är att Moa följer efter ändå. När jag kommer in i vardagsrummet så är ingen där, men det finns en trappa upp, jag går upp med dom mest ljudlösa steg som jag kan uppbringa. Men när jag kommer upp så hittar jag fortfarande ingen.
– Vart fan är dom viskar jag för mig själv. Helt plötsligt hör jag ett högt skrik nerifrån huset, jag springer ner för trappan för att få se en man som håller min syster som sköld mot mig.
– You have messed with the wrong person, dude. Med ett hånflin så tar jag fram båda mina pistoler som är ungefär lika långa som en linjal på typ 40 centimeter eller mer. Han bara skrattar, rakt framför mitt ansikte med min syster i famnen.
– Dude, you dont know who i am? Frågar han med ett hånflin.
– Another weakling? Han bara forsätter skratta som jag skämtade med honom.
– And your name is? Frågar jag honom.
- If you are so eager to know this girl’s killer, my name is James.
- Over my dead body you kill her säger jag med en ilska I min röst.
- With pleasure får han ur sig medans han skrattar som en galning. Då händer det som inte får hända, han biter Moa precis I halsen. Jag avfyrar mina vapen, men han är redan borta. Jag springer fram till Moa som kravlar sig smärta. Jag lyfter upp hennes huvud, och klappar försiktigt hennes hår. Jag vet vad jag måste göra så jag biter henne i halsen, suger ut giftet som han hade sprutat in och sen blandar jag mitt blod med hennes. Jag smyger ut med henne i famnen till våran bil, jag lägger henne i baksätet och sätter mig vid ratten och kör därifrån. Jag tar upp min mobil och ringer.
– Alucard här, har ett litet problem.
– Vad är det för problem? Frågar Integral med något irriterad röst.
– Min syster följde efter mig och hon vart biten av en vampyr, så jag fick suga ut giftet och göra henne till en vampyr av samma sort som mig.
– Alucard! Du kan inte göra henne till en vampyr! Skriker Integral i mitt öra.
– Ledsen, men var tvungen, annars hade hon blivit en av dem, hellre en allierad än en fiende till.
– Nåväl, ditt förråd med donerat blod i Forks räcker gott och väl för er båda, Alucard, lär henne väl. Är det sista hon säger. Jag tittar bakom mig och ser att Moa verkar sova. Efter en timme så är vi framme i Forks, jag kör till förrådet Integral prata om. Jag öppnar dörren till baksätet till bilen och lyfter ut Moa.
Jag bär in henne i förrådet, och hittar en säng som var egentligen till mig. Efter ännu en timme så vaknar hon, jag ser hennes röda ögon och ser att det har funkat. Jag ler lättsamt inombords.
– V-vad hände? Frågar hon trött.
– Tror du på vampyrer? Frågar jag
- Nej? Hurså? Hon tittar på mig med en konstig blick.
– Du och jag är vampyrer, tyvärr.
– Du skämtar? Utbrister hon.
– Nej, känner du dig inte starkare?
– Jo, när du säger det, Hur länge har du varit vampyr då?
– 600 år suckar jag
- Var det du som gjorde mig till en vampyr?
– Ja, jag var tvungen, annars hade du dött.
– Jag förstår…
- Här får du nått att äta säger jag medans jag sträcker fram en påse, som dom har i sjukhus, med blod.
– Jag kan inte…? Tvekar hon.
– Du måste, annars försvagas du.
– Okej…. Hon tar den och hugger i påsen som om hon alltid har vetat hur man gör.
– Låt mig säga mitt riktiga namn, jag heter Alucard och är en Nosferatu, dom enda sanna vampyrerna, och du är också en Nosferatu.
– Dom enda sanna vampyrerna?
– Vi kallas så för vi är dom starkaste vampyrerna på denna planet.
- Så jag är starkare än alla andra vampyrer?
- Ja, nog talat om det, ditt nya namn som vampyr är, Ceres Isabelle.
Del 3
Skyltar, träd och olika hus passerar utanför vindrutan.
– Vart är vi på väg? Moa tittar på mig med en trött blick
- Ett ställe vid namn Forks, en ort utanför Port Angeles.
– Varför ska vi dit?
– Ett ärende jag har där svarar jag med en frustration i min röst. Vi åker sen i en tystnad tills Moa får syn på en massa poliser och någon journalist.
– Vad är det som har hänt där? Frågar hon mig medans hon tittar mot dom.
– Vet inte, men det känns inte bra. Jag stannar bilen och går ut med Moa i hälarna. Vi ställer oss nära polistejpen för att få se vad som står på. Jag får syn på en polis och ropar:
- What have happened here?
- Someone have taken hostage in the building svarade polisen. Vi går mot baksidan av huset och ser att ingen polis är där.
– Du stannar här, gå ingenstans uppmanar jag henne.
– Ja, ja svarar hon irriterat. Jag ser om bakdörren är låst och får veta att den inte är det och går in. Vad jag inte vet är att Moa följer efter ändå. När jag kommer in i vardagsrummet så är ingen där, men det finns en trappa upp, jag går upp med dom mest ljudlösa steg som jag kan uppbringa. Men när jag kommer upp så hittar jag fortfarande ingen.
– Vart fan är dom viskar jag för mig själv. Helt plötsligt hör jag ett högt skrik nerifrån huset, jag springer ner för trappan för att få se en man som håller min syster som sköld mot mig.
– You have messed with the wrong person, dude. Med ett hånflin så tar jag fram båda mina pistoler som är ungefär lika långa som en linjal på typ 40 centimeter eller mer. Han bara skrattar, rakt framför mitt ansikte med min syster i famnen.
– Dude, you dont know who i am? Frågar han med ett hånflin.
– Another weakling? Han bara forsätter skratta som jag skämtade med honom.
– And your name is? Frågar jag honom.
- If you are so eager to know this girl’s killer, my name is James.
- Over my dead body you kill her säger jag med en ilska I min röst.
- With pleasure får han ur sig medans han skrattar som en galning. Då händer det som inte får hända, han biter Moa precis I halsen. Jag avfyrar mina vapen, men han är redan borta. Jag springer fram till Moa som kravlar sig smärta. Jag lyfter upp hennes huvud, och klappar försiktigt hennes hår. Jag vet vad jag måste göra så jag biter henne i halsen, suger ut giftet som han hade sprutat in och sen blandar jag mitt blod med hennes. Jag smyger ut med henne i famnen till våran bil, jag lägger henne i baksätet och sätter mig vid ratten och kör därifrån. Jag tar upp min mobil och ringer.
– Alucard här, har ett litet problem.
– Vad är det för problem? Frågar Integral med något irriterad röst.
– Min syster följde efter mig och hon vart biten av en vampyr, så jag fick suga ut giftet och göra henne till en vampyr av samma sort som mig.
– Alucard! Du kan inte göra henne till en vampyr! Skriker Integral i mitt öra.
– Ledsen, men var tvungen, annars hade hon blivit en av dem, hellre en allierad än en fiende till.
– Nåväl, ditt förråd med donerat blod i Forks räcker gott och väl för er båda, Alucard, lär henne väl. Är det sista hon säger. Jag tittar bakom mig och ser att Moa verkar sova. Efter en timme så är vi framme i Forks, jag kör till förrådet Integral prata om. Jag öppnar dörren till baksätet till bilen och lyfter ut Moa.
Jag bär in henne i förrådet, och hittar en säng som var egentligen till mig. Efter ännu en timme så vaknar hon, jag ser hennes röda ögon och ser att det har funkat. Jag ler lättsamt inombords.
– V-vad hände? Frågar hon trött.
– Tror du på vampyrer? Frågar jag
- Nej? Hurså? Hon tittar på mig med en konstig blick.
– Du och jag är vampyrer, tyvärr.
– Du skämtar? Utbrister hon.
– Nej, känner du dig inte starkare?
– Jo, när du säger det, Hur länge har du varit vampyr då?
– 600 år suckar jag
- Var det du som gjorde mig till en vampyr?
– Ja, jag var tvungen, annars hade du dött.
– Jag förstår…
- Här får du nått att äta säger jag medans jag sträcker fram en påse, som dom har i sjukhus, med blod.
– Jag kan inte…? Tvekar hon.
– Du måste, annars försvagas du.
– Okej…. Hon tar den och hugger i påsen som om hon alltid har vetat hur man gör.
– Låt mig säga mitt riktiga namn, jag heter Alucard och är en Nosferatu, dom enda sanna vampyrerna, och du är också en Nosferatu.
– Dom enda sanna vampyrerna?
– Vi kallas så för vi är dom starkaste vampyrerna på denna planet.
- Så jag är starkare än alla andra vampyrer?
- Ja, nog talat om det, ditt nya namn som vampyr är, Ceres Isabelle.
Deathclock
Äntligen säg, tog ett tag innan andra delen kom ut men nu är den här. Copyright till Kouta Hirano för Hellsing och Alucard.
Del 2.
Medans jag tittar på TV:n så ringer min mobil. Jag plockar upp den från min ficka och svarar:
- Ja? Vem är det?
– Du behövs här svarar en röst jag känner igen väl. Jag lägger på och börjar gå mot hallen för att ta på mig min röda rock och hatt.
– Ska gå ut ett tag ropar jag medans jag öppnar dörren. När jag kommer ut så blåser det emot mig och ser att det är nästan storm ute just nu.
När sjutton vart det storm? Kliar på mitt huvud fundersamt. Medans jag vandrar vidare så har min syster bestämt sig för att följa efter mig. Något jag inte märker eftersom det är motvind. Till slut kommer jag fram till ett stort hus som har en sorts mur runt. Vakten bredvid som vaktar ingången öppnar grinden och säger:
- Välkommen tillbaka, Alucard. Medans han gör en honnör. Jag bara flinar mot honom och går mot huset. Min syster som har följt mig ända hit har stannat ungefär 10 meter från grinden och bevakar allt jag gör tills jag går in i huset. Jag går genom en lång korridor med en massa tavlor på väggen och en del rustningar. När jag kommer mot två stora dörrar, så öppnas dom automatiskt.
– Var hälsad, vampyr Alucard. En röst jag känner igen alltför väl.
– Var hälsad själv, Lady Integral. Vad är det nu du vill? Frågar jag medans jag bara flinar.
– Rakt på sak jag ser, vi har ett problem i nordvästra USA. Det är en eller flera vampyrer som ställer till problem där.
– Som alltid. Ska bli roligt att se om dom blir någon match mot mig. Jag bara hånskrattar medans jag går mot utgången.
– Alucard! Du har väl dina vapen med dig? Ropar Integral efter mig.
– Alltid. Svarar jag medans jag flinar för mig själv. När jag kommer ut genom dörren känner jag en välbekant doft i luften. På håll ser jag min syster, jag använder min snabbhet och hamnar bakom henne.
– Och vad gör du här? Frågar jag henne medans hon vänder sig om.
– H-hur kom du hit? Hon står bara och tittar mot mig som jag vore farlig.
– Det finns mer än en ingång och utgång från det där huset.
– Vem bor i det där huset? Hon tittar på mig med en frågande blick.
– En vän till mig som behövde min hjälp bara. Svarar jag henne med ett leende bara.
– Varför kalla vakten dig Alucard för?
– Dom kallar mig för det på grund av min klädsel bara. Svarar jag med ett stort skratt. På hennes blick kan jag se att hon inte tror mig.
– Dags att gå hem för dig nu. Jag ger henne en liten klapp på ryggen. Hon får en sur min och börjar gå mot vårt hem. Jag står kvar tills jag inte ser henne mer och går mot busshållplatsen i närheten. Men min syster har inte gått hem, hon hinner med samma buss underligt nog. Hon sätter sig längst bak medans jag sitter längst fram. När bussen har äntligen har anlänt till flygplatsen, så stiger jag av och min syster följer fortfarande efter mig. Väl inne på flygplatsen så går jag mot ett privat flygplan som ägs av den hemliga myndigheten som heter – Hellsing. Jag går ombord planet och går mot cockpiten, medans jag pratar med piloten så har min syster gått ombord på planet också. Hon gömmer sig på en av toaletterna. Jag kommer ut och märker inte det och sätter mig ner. Planet lyfter och styr mot väster. När vi väl landar i Seattle, så regnar det. Jag går mot en bil som ägs återigen av Hellsing, men medans jag går mot den så känner jag samma doft som vid huset, jag vänder mig om och får syn på min syster som heter Moa.
– Moa, vad i helvete gör du här? Kom fram, jag såg dig nog. Ropar jag emot henne. Hon kommer ut från planet med en skamsen blick.
– Jag undra bara vart du skulle.
– Vad kommer mamma och pappa säga när du är borta? Frågar jag henne med en bestämd blick.
– Jag ringde och sa att jag skulle vara med en kompis hela dagen, förresten vart är vi? Frågar hon mig.
– Vi är i Seattle, i USA. Suckar jag
- Är vi verkligen i USA?! Utbrister hon med en glädje som är knappt det största jag har sett.
– Ja, jag sa ju det, men nu när du ändå är här. Kom och sätt dig i bilen innan du blir för blöt. Hon går och sätter sig i bilen i baksätet, medans jag sätter mig vid förarsätet och börjar köra ut från flygplatsen.
Del 2.
Medans jag tittar på TV:n så ringer min mobil. Jag plockar upp den från min ficka och svarar:
- Ja? Vem är det?
– Du behövs här svarar en röst jag känner igen väl. Jag lägger på och börjar gå mot hallen för att ta på mig min röda rock och hatt.
– Ska gå ut ett tag ropar jag medans jag öppnar dörren. När jag kommer ut så blåser det emot mig och ser att det är nästan storm ute just nu.
När sjutton vart det storm? Kliar på mitt huvud fundersamt. Medans jag vandrar vidare så har min syster bestämt sig för att följa efter mig. Något jag inte märker eftersom det är motvind. Till slut kommer jag fram till ett stort hus som har en sorts mur runt. Vakten bredvid som vaktar ingången öppnar grinden och säger:
- Välkommen tillbaka, Alucard. Medans han gör en honnör. Jag bara flinar mot honom och går mot huset. Min syster som har följt mig ända hit har stannat ungefär 10 meter från grinden och bevakar allt jag gör tills jag går in i huset. Jag går genom en lång korridor med en massa tavlor på väggen och en del rustningar. När jag kommer mot två stora dörrar, så öppnas dom automatiskt.
– Var hälsad, vampyr Alucard. En röst jag känner igen alltför väl.
– Var hälsad själv, Lady Integral. Vad är det nu du vill? Frågar jag medans jag bara flinar.
– Rakt på sak jag ser, vi har ett problem i nordvästra USA. Det är en eller flera vampyrer som ställer till problem där.
– Som alltid. Ska bli roligt att se om dom blir någon match mot mig. Jag bara hånskrattar medans jag går mot utgången.
– Alucard! Du har väl dina vapen med dig? Ropar Integral efter mig.
– Alltid. Svarar jag medans jag flinar för mig själv. När jag kommer ut genom dörren känner jag en välbekant doft i luften. På håll ser jag min syster, jag använder min snabbhet och hamnar bakom henne.
– Och vad gör du här? Frågar jag henne medans hon vänder sig om.
– H-hur kom du hit? Hon står bara och tittar mot mig som jag vore farlig.
– Det finns mer än en ingång och utgång från det där huset.
– Vem bor i det där huset? Hon tittar på mig med en frågande blick.
– En vän till mig som behövde min hjälp bara. Svarar jag henne med ett leende bara.
– Varför kalla vakten dig Alucard för?
– Dom kallar mig för det på grund av min klädsel bara. Svarar jag med ett stort skratt. På hennes blick kan jag se att hon inte tror mig.
– Dags att gå hem för dig nu. Jag ger henne en liten klapp på ryggen. Hon får en sur min och börjar gå mot vårt hem. Jag står kvar tills jag inte ser henne mer och går mot busshållplatsen i närheten. Men min syster har inte gått hem, hon hinner med samma buss underligt nog. Hon sätter sig längst bak medans jag sitter längst fram. När bussen har äntligen har anlänt till flygplatsen, så stiger jag av och min syster följer fortfarande efter mig. Väl inne på flygplatsen så går jag mot ett privat flygplan som ägs av den hemliga myndigheten som heter – Hellsing. Jag går ombord planet och går mot cockpiten, medans jag pratar med piloten så har min syster gått ombord på planet också. Hon gömmer sig på en av toaletterna. Jag kommer ut och märker inte det och sätter mig ner. Planet lyfter och styr mot väster. När vi väl landar i Seattle, så regnar det. Jag går mot en bil som ägs återigen av Hellsing, men medans jag går mot den så känner jag samma doft som vid huset, jag vänder mig om och får syn på min syster som heter Moa.
– Moa, vad i helvete gör du här? Kom fram, jag såg dig nog. Ropar jag emot henne. Hon kommer ut från planet med en skamsen blick.
– Jag undra bara vart du skulle.
– Vad kommer mamma och pappa säga när du är borta? Frågar jag henne med en bestämd blick.
– Jag ringde och sa att jag skulle vara med en kompis hela dagen, förresten vart är vi? Frågar hon mig.
– Vi är i Seattle, i USA. Suckar jag
- Är vi verkligen i USA?! Utbrister hon med en glädje som är knappt det största jag har sett.
– Ja, jag sa ju det, men nu när du ändå är här. Kom och sätt dig i bilen innan du blir för blöt. Hon går och sätter sig i bilen i baksätet, medans jag sätter mig vid förarsätet och börjar köra ut från flygplatsen.
