Deathclock.
Nu kommer min tredje del av min berättelse - Deathclock. Copyright till Kouta Hirano för Alucard och allt inom Hellsing och Copyright till Stephenie Meyer för allt inom Twilight.
Del 3
Skyltar, träd och olika hus passerar utanför vindrutan.
– Vart är vi på väg? Moa tittar på mig med en trött blick
- Ett ställe vid namn Forks, en ort utanför Port Angeles.
– Varför ska vi dit?
– Ett ärende jag har där svarar jag med en frustration i min röst. Vi åker sen i en tystnad tills Moa får syn på en massa poliser och någon journalist.
– Vad är det som har hänt där? Frågar hon mig medans hon tittar mot dom.
– Vet inte, men det känns inte bra. Jag stannar bilen och går ut med Moa i hälarna. Vi ställer oss nära polistejpen för att få se vad som står på. Jag får syn på en polis och ropar:
- What have happened here?
- Someone have taken hostage in the building svarade polisen. Vi går mot baksidan av huset och ser att ingen polis är där.
– Du stannar här, gå ingenstans uppmanar jag henne.
– Ja, ja svarar hon irriterat. Jag ser om bakdörren är låst och får veta att den inte är det och går in. Vad jag inte vet är att Moa följer efter ändå. När jag kommer in i vardagsrummet så är ingen där, men det finns en trappa upp, jag går upp med dom mest ljudlösa steg som jag kan uppbringa. Men när jag kommer upp så hittar jag fortfarande ingen.
– Vart fan är dom viskar jag för mig själv. Helt plötsligt hör jag ett högt skrik nerifrån huset, jag springer ner för trappan för att få se en man som håller min syster som sköld mot mig.
– You have messed with the wrong person, dude. Med ett hånflin så tar jag fram båda mina pistoler som är ungefär lika långa som en linjal på typ 40 centimeter eller mer. Han bara skrattar, rakt framför mitt ansikte med min syster i famnen.
– Dude, you dont know who i am? Frågar han med ett hånflin.
– Another weakling? Han bara forsätter skratta som jag skämtade med honom.
– And your name is? Frågar jag honom.
- If you are so eager to know this girl’s killer, my name is James.
- Over my dead body you kill her säger jag med en ilska I min röst.
- With pleasure får han ur sig medans han skrattar som en galning. Då händer det som inte får hända, han biter Moa precis I halsen. Jag avfyrar mina vapen, men han är redan borta. Jag springer fram till Moa som kravlar sig smärta. Jag lyfter upp hennes huvud, och klappar försiktigt hennes hår. Jag vet vad jag måste göra så jag biter henne i halsen, suger ut giftet som han hade sprutat in och sen blandar jag mitt blod med hennes. Jag smyger ut med henne i famnen till våran bil, jag lägger henne i baksätet och sätter mig vid ratten och kör därifrån. Jag tar upp min mobil och ringer.
– Alucard här, har ett litet problem.
– Vad är det för problem? Frågar Integral med något irriterad röst.
– Min syster följde efter mig och hon vart biten av en vampyr, så jag fick suga ut giftet och göra henne till en vampyr av samma sort som mig.
– Alucard! Du kan inte göra henne till en vampyr! Skriker Integral i mitt öra.
– Ledsen, men var tvungen, annars hade hon blivit en av dem, hellre en allierad än en fiende till.
– Nåväl, ditt förråd med donerat blod i Forks räcker gott och väl för er båda, Alucard, lär henne väl. Är det sista hon säger. Jag tittar bakom mig och ser att Moa verkar sova. Efter en timme så är vi framme i Forks, jag kör till förrådet Integral prata om. Jag öppnar dörren till baksätet till bilen och lyfter ut Moa.
Jag bär in henne i förrådet, och hittar en säng som var egentligen till mig. Efter ännu en timme så vaknar hon, jag ser hennes röda ögon och ser att det har funkat. Jag ler lättsamt inombords.
– V-vad hände? Frågar hon trött.
– Tror du på vampyrer? Frågar jag
- Nej? Hurså? Hon tittar på mig med en konstig blick.
– Du och jag är vampyrer, tyvärr.
– Du skämtar? Utbrister hon.
– Nej, känner du dig inte starkare?
– Jo, när du säger det, Hur länge har du varit vampyr då?
– 600 år suckar jag
- Var det du som gjorde mig till en vampyr?
– Ja, jag var tvungen, annars hade du dött.
– Jag förstår…
- Här får du nått att äta säger jag medans jag sträcker fram en påse, som dom har i sjukhus, med blod.
– Jag kan inte…? Tvekar hon.
– Du måste, annars försvagas du.
– Okej…. Hon tar den och hugger i påsen som om hon alltid har vetat hur man gör.
– Låt mig säga mitt riktiga namn, jag heter Alucard och är en Nosferatu, dom enda sanna vampyrerna, och du är också en Nosferatu.
– Dom enda sanna vampyrerna?
– Vi kallas så för vi är dom starkaste vampyrerna på denna planet.
- Så jag är starkare än alla andra vampyrer?
- Ja, nog talat om det, ditt nya namn som vampyr är, Ceres Isabelle.
Del 3
Skyltar, träd och olika hus passerar utanför vindrutan.
– Vart är vi på väg? Moa tittar på mig med en trött blick
- Ett ställe vid namn Forks, en ort utanför Port Angeles.
– Varför ska vi dit?
– Ett ärende jag har där svarar jag med en frustration i min röst. Vi åker sen i en tystnad tills Moa får syn på en massa poliser och någon journalist.
– Vad är det som har hänt där? Frågar hon mig medans hon tittar mot dom.
– Vet inte, men det känns inte bra. Jag stannar bilen och går ut med Moa i hälarna. Vi ställer oss nära polistejpen för att få se vad som står på. Jag får syn på en polis och ropar:
- What have happened here?
- Someone have taken hostage in the building svarade polisen. Vi går mot baksidan av huset och ser att ingen polis är där.
– Du stannar här, gå ingenstans uppmanar jag henne.
– Ja, ja svarar hon irriterat. Jag ser om bakdörren är låst och får veta att den inte är det och går in. Vad jag inte vet är att Moa följer efter ändå. När jag kommer in i vardagsrummet så är ingen där, men det finns en trappa upp, jag går upp med dom mest ljudlösa steg som jag kan uppbringa. Men när jag kommer upp så hittar jag fortfarande ingen.
– Vart fan är dom viskar jag för mig själv. Helt plötsligt hör jag ett högt skrik nerifrån huset, jag springer ner för trappan för att få se en man som håller min syster som sköld mot mig.
– You have messed with the wrong person, dude. Med ett hånflin så tar jag fram båda mina pistoler som är ungefär lika långa som en linjal på typ 40 centimeter eller mer. Han bara skrattar, rakt framför mitt ansikte med min syster i famnen.
– Dude, you dont know who i am? Frågar han med ett hånflin.
– Another weakling? Han bara forsätter skratta som jag skämtade med honom.
– And your name is? Frågar jag honom.
- If you are so eager to know this girl’s killer, my name is James.
- Over my dead body you kill her säger jag med en ilska I min röst.
- With pleasure får han ur sig medans han skrattar som en galning. Då händer det som inte får hända, han biter Moa precis I halsen. Jag avfyrar mina vapen, men han är redan borta. Jag springer fram till Moa som kravlar sig smärta. Jag lyfter upp hennes huvud, och klappar försiktigt hennes hår. Jag vet vad jag måste göra så jag biter henne i halsen, suger ut giftet som han hade sprutat in och sen blandar jag mitt blod med hennes. Jag smyger ut med henne i famnen till våran bil, jag lägger henne i baksätet och sätter mig vid ratten och kör därifrån. Jag tar upp min mobil och ringer.
– Alucard här, har ett litet problem.
– Vad är det för problem? Frågar Integral med något irriterad röst.
– Min syster följde efter mig och hon vart biten av en vampyr, så jag fick suga ut giftet och göra henne till en vampyr av samma sort som mig.
– Alucard! Du kan inte göra henne till en vampyr! Skriker Integral i mitt öra.
– Ledsen, men var tvungen, annars hade hon blivit en av dem, hellre en allierad än en fiende till.
– Nåväl, ditt förråd med donerat blod i Forks räcker gott och väl för er båda, Alucard, lär henne väl. Är det sista hon säger. Jag tittar bakom mig och ser att Moa verkar sova. Efter en timme så är vi framme i Forks, jag kör till förrådet Integral prata om. Jag öppnar dörren till baksätet till bilen och lyfter ut Moa.
Jag bär in henne i förrådet, och hittar en säng som var egentligen till mig. Efter ännu en timme så vaknar hon, jag ser hennes röda ögon och ser att det har funkat. Jag ler lättsamt inombords.
– V-vad hände? Frågar hon trött.
– Tror du på vampyrer? Frågar jag
- Nej? Hurså? Hon tittar på mig med en konstig blick.
– Du och jag är vampyrer, tyvärr.
– Du skämtar? Utbrister hon.
– Nej, känner du dig inte starkare?
– Jo, när du säger det, Hur länge har du varit vampyr då?
– 600 år suckar jag
- Var det du som gjorde mig till en vampyr?
– Ja, jag var tvungen, annars hade du dött.
– Jag förstår…
- Här får du nått att äta säger jag medans jag sträcker fram en påse, som dom har i sjukhus, med blod.
– Jag kan inte…? Tvekar hon.
– Du måste, annars försvagas du.
– Okej…. Hon tar den och hugger i påsen som om hon alltid har vetat hur man gör.
– Låt mig säga mitt riktiga namn, jag heter Alucard och är en Nosferatu, dom enda sanna vampyrerna, och du är också en Nosferatu.
– Dom enda sanna vampyrerna?
– Vi kallas så för vi är dom starkaste vampyrerna på denna planet.
- Så jag är starkare än alla andra vampyrer?
- Ja, nog talat om det, ditt nya namn som vampyr är, Ceres Isabelle.
Kommentarer
Postat av: Moa
MER MER MER !! :D :D :D :D
Postat av: Maria
JÄTTE BRA MER MER !! :D
Trackback
