Deathclock

Äntligen säg, tog ett tag innan andra delen kom ut men nu är den här. Copyright till Kouta Hirano för Hellsing och Alucard.



Del 2.

Medans jag tittar på TV:n så ringer min mobil. Jag plockar upp den från min ficka och svarar:
- Ja? Vem är det?
– Du behövs här svarar en röst jag känner igen väl. Jag lägger på och börjar gå mot hallen för att ta på mig min röda rock och hatt.
– Ska gå ut ett tag ropar jag medans jag öppnar dörren. När jag kommer ut så blåser det emot mig och ser att det är nästan storm ute just nu.
När sjutton vart det storm? Kliar på mitt huvud fundersamt. Medans jag vandrar vidare så har min syster bestämt sig för att följa efter mig. Något jag inte märker eftersom det är motvind. Till slut kommer jag fram till ett stort hus som har en sorts mur runt. Vakten bredvid som vaktar ingången öppnar grinden och säger:
- Välkommen tillbaka, Alucard. Medans han gör en honnör. Jag bara flinar mot honom och går mot huset. Min syster som har följt mig ända hit har stannat ungefär 10 meter från grinden och bevakar allt jag gör tills jag går in i huset. Jag går genom en lång korridor med en massa tavlor på väggen och en del rustningar. När jag kommer mot två stora dörrar, så öppnas dom automatiskt.
– Var hälsad, vampyr Alucard. En röst jag känner igen alltför väl.
– Var hälsad själv, Lady Integral. Vad är det nu du vill? Frågar jag medans jag bara flinar.
– Rakt på sak jag ser, vi har ett problem i nordvästra USA. Det är en eller flera vampyrer som ställer till problem där.
– Som alltid. Ska bli roligt att se om dom blir någon match mot mig. Jag bara hånskrattar medans jag går mot utgången.
– Alucard! Du har väl dina vapen med dig? Ropar Integral efter mig.
– Alltid. Svarar jag medans jag flinar för mig själv. När jag kommer ut genom dörren känner jag en välbekant doft i luften. På håll ser jag min syster, jag använder min snabbhet och hamnar bakom henne.
– Och vad gör du här? Frågar jag henne medans hon vänder sig om.
– H-hur kom du hit? Hon står bara och tittar mot mig som jag vore farlig.
– Det finns mer än en ingång och utgång från det där huset.
– Vem bor i det där huset? Hon tittar på mig med en frågande blick.
– En vän till mig som behövde min hjälp bara. Svarar jag henne med ett leende bara.
– Varför kalla vakten dig Alucard för?
– Dom kallar mig för det på grund av min klädsel bara. Svarar jag med ett stort skratt. På hennes blick kan jag se att hon inte tror mig.
– Dags att gå hem för dig nu. Jag ger henne en liten klapp på ryggen. Hon får en sur min och börjar gå mot vårt hem. Jag står kvar tills jag inte ser henne mer och går mot busshållplatsen i närheten. Men min syster har inte gått hem, hon hinner med samma buss underligt nog. Hon sätter sig längst bak medans jag sitter längst fram. När bussen har äntligen har anlänt till flygplatsen, så stiger jag av och min syster följer fortfarande efter mig. Väl inne på flygplatsen så går jag mot ett privat flygplan som ägs av den hemliga myndigheten som heter – Hellsing. Jag går ombord planet och går mot cockpiten, medans jag pratar med piloten så har min syster gått ombord på planet också. Hon gömmer sig på en av toaletterna. Jag kommer ut och märker inte det och sätter mig ner. Planet lyfter och styr mot väster. När vi väl landar i Seattle, så regnar det. Jag går mot en bil som ägs återigen av Hellsing, men medans jag går mot den så känner jag samma doft som vid huset, jag vänder mig om och får syn på min syster som heter Moa.
– Moa, vad i helvete gör du här? Kom fram, jag såg dig nog. Ropar jag emot henne. Hon kommer ut från planet med en skamsen blick.
– Jag undra bara vart du skulle.
– Vad kommer mamma och pappa säga när du är borta? Frågar jag henne med en bestämd blick.
– Jag ringde och sa att jag skulle vara med en kompis hela dagen, förresten vart är vi? Frågar hon mig.
– Vi är i Seattle, i USA. Suckar jag
- Är vi verkligen i USA?! Utbrister hon med en glädje som är knappt det största jag har sett.
– Ja, jag sa ju det, men nu när du ändå är här. Kom och sätt dig i bilen innan du blir för blöt. Hon går och sätter sig i bilen i baksätet, medans jag sätter mig vid förarsätet och börjar köra ut från flygplatsen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0